Ett möte med kustbevakningen
Idag tog vi vårt pick och pack och brände ut till landstället. Det fina med att vara här är att när det blir becksvart klockan tre, ja då kan man minsann inte vara ute längre för då går man vilse någonstans i mörkret. Så det enda man egentligen kan göra är att sitta inne, läsa böcker, kolla film och spela spel. Och det är ju inte fy skam.
Vi gjorde som sig bör när vi kom ut och satte på kaffe på en gång. Och tänk så glada vi blev när jag öppnade köksskåpet för att ta fram kaffekopparna och hittade en helt ny uppsättning muggar. Egenhändigt drejade av min sambos pappa där alla i familjen fått sitt namn ingraverat på varsin kopp. Perfekt! Om det inte vore så hiskeligt dyrt skulle jag också vilja börja skapa i lera.
Men då vi precis dragit fram Monopolet blev det plötslig lite action i allt stillasittande då vi fick ett samtal om att grannen hade skadat sig. Det blev att springa dit och vinka in kustbevakningen. Grannen hade gjort sig ordentligt illa men det var i alla fall inget livshotande. I efterhand undrade jag och sambon var kamerateamet inför nästa säsong av Kustbevakarna befann sig. Inte var de på båten som kom och hämtade grannen i alla fall. Annars hade vi kunnat bli kändisar, konstaterade vi efteråt, när adrenalinet hade lagt sig. Det får bli en annan gång istället, och då är det kanske inte ett tveksamt, oetiskt kändisskap baserat på någon annans olycka som är orsaken. Och det är väl alltid att föredra!
Läskigt! :O Hoppas det gick bra för grannen! Börja skapa i lera ändå :) YOLO ;)